Dödens Högkvarter!

Igår tog vi lokalbussen till Phnom Penh, den tog 6 h. Så idag bestämde vi oss först för att besöka säkerhetsfängelset S-21 Toul Sleng som var från början en högstadieskola i Phnom Peng som under Pol Pot regeringstid under 1975- 1979 byggdes om till ett fängelse dit obekväma politiska fångar och intellektuella skickades efter att ha arresterats på order från Angkar-regeringen.

I fängelset satt fångarna i genomsnitt 2-4 månader. Efter denna tid av totyr och svält avrättades fångarna. Det var ca 17 000 fångar, även kvinnor och små barn som skickades till S-21. Men endast 7 st överlevde helvetet. Vi hade turen att träffa en man som hade överlevt. Han var 80 år och de som var synd var att han kunde ingen engelska så vi kunde inte prata me han:( Toul Sleng var en plats som var ytterst topphemlig.  Byggarbetare som arbetade utanför fängelset berättade om det som "en plats där människor gick in men aldrig kom ut".
Vi gick runt och tittade i cellarna som de hade blivit torterade i. Det var bilder på alla som hade blivit misshandlade till döds, allt från små bebisar till gamla kvinnor och män. Jag förstår inte hur någon kan vara så grym mot sitt eget folk. Det som var mest obehagligt och hemskt var att veta att detta hände för liter mer än 30 år sedan.

Fängelset

Några av alla tusen som har blivit torterade här.

Ett av rummen som de blev grymt torterade i.

Efter besöket på S 21 åkte tuk tuk till nästa hemska ställe- Killing field " dödens fält". Det är ett ett fält där alla som torterades till döds på S21. Folk torterades även där för att sedan slängas ner i stora massgravar. Man splittrade familjer och de som avrättades fick aldrig en chans att säga adjö till sina nära o kära.
Ett monument bestående av 18 våningar  med kranier är placerat en bit in på området. Kranierna är ordnade efter ålder, barnen högst upp och det äldsta längst ner. Ur jorden letar det sig fortfarande upp kläder överallt. Det finns ett träd på området där man slog ihjäl barnen mot för man ville inte slösa bort kulor på dom.

 Jag tror inte att nån lämnas oberörd av att gå runt bland massgravarna och se alla kranier o kläder som sticker upp ur jorden. Stället väcker en hel del tankar och känslor.

Kram Alex